”Tack för stödet.
Jag vill också skriva något om vad jag tror om varför många drar sig för att anmäla.
Varje gång jag ”tvingar”(ja det känns så) mig själv att tänka på dom där elchockerna, så spänner hela min kropp sig ofrivilligt och gör ont . Jag får också en obehaglig känsla i huvudet. Det påminner om influensasymptom. Efter en tid blir jag psykiskt utmattad och måste lägga det åt sidan och ägna mig åt något annat.
Jag antar att det beror på vad som inom psykiatrin kallas förträngning, ett slags försvar mot traumatiska upplevelser. Är psykiatriker idag helt okunniga om att vi fungerar så?
Vad får dom för utbildning egentligen?
Jag har tvingat mig att tänka efter, att minnas och att uppleva dom känslor som dyker upp och det är mycket ansträngande. När man sedan försöker förmedla detta till ”systemet” ignoreras man. Dom kan verkligen konsten att få en att känna sig fullständigt betydelselös. Det jag inte kan förstå är att det var så betydelsefullt att rädda mitt liv (det fanns suicidrisk enligt diagnosen ) när jag som medmänniska sedan betraktas som ”betydelselös”. Det finns ingen logik i det hela.
Jag misstänker att en del (många?) läkare har fått hybris idag. Och det här är inte det enda feltänket man begår. Det finns flera.
Nej, jag har inte blivit dummare av mina elchocker. Jag har ”bara” blivit splittrad, plågad, överansträngd och åldras i förtid.”