Mette Ellingsdalen fick permanenta skador efter ECT
Se denna artikel i norsk media om Mette Ellingsdalen som fick permanenta skador från ECT. En annan kvinna i Norge förlorade 15 år av sitt liv från minnet, gick till domstol och fick 80 000 NOK i ersättning av Patientskadenämnden.
”- Elektrochocker presenterades som en sista utväg för mig. ”Vi har försökt med alla slags mediciner,” sa min läkare. Jag fick en broschyr om behandlingen och blev försäkrad om att ECT inte medförde någon fara och helt saknade långsiktiga effekter. Nu känner jag att jag blev lurad. Anledningen till att det inte fanns dokumenterade långsiktiga effekter var ju att det inte fanns någon forskning angående detta.”
”Idag är Mette Ellingsdalen förklarad funktionshindrad till hundra procent. Hon har svårt att sova och lider av depression. Hon är vice ordförande i National Association, We Shall Overcome (WSO), en av de kritiska brukarorganisationerna i Norge. Hon är inte färdig med ECT-debatten, även om hon inte själv vill gå till domstol.”
”- Be om mer tid innan du säger ja till behandlingen! Och engagera andra personer i bedömningen, antingen familj, släktingar, vänner eller din psykolog, åtminstone någon utanför sjukhuset. Alternativt kan du ringa en organisation och få flera åsikter innan du gör ditt val. Tro inte på psykiatriker som säger att det inte finns några andra utvägar.”
Faran vid elchocker är underskattad – pdf dokument.
Faran vid elchocker är underskattad
Vissa säger att elchocker har hjälpt dem, vilket jag respekterar. För mig har dock behandlingen gett långsiktiga biverkningar såsom minnesförlust och koncentrationssvårigheter, säger Mette Ellingsdalen. Hon har fått pris för öppenhet angående elbehandling.
Användningen av elchocker eller elektrokonvulsiv behandling (ECT) ökar kraftigt inom psykiatrin i Norge. På 15 år har användningen niodubblats enligt en undersökning från Oslo. Flera personer har slagit på trumman för denna behandling. Mette Ellingsdalen (32) har en annan historia. Efter att ha berättat om allvarliga biverkningar i brev och intervjuer fick hon före jul priset för främjande av yttrandefrihet i psykiatrisk vård.
Mette Ellingsdalen har varit sjuk i tio år. Hon fick diagnosen bipolär sjukdom och har varit inlagd på sjukhus sex gånger med tunga depressioner. År 1999 fick hon tolv behandlingar med elektrokonvulsiv behandling (ECT), även känd som elchocker. Då var hon 25 år. Efter det har hon haft problem med minnet och koncentrationssvårigheter.
– Jag glömmer fortfarande mycket, säger hon.
Men minnesförlusten och koncentrationssvårigheterna kommer inte från elchockerna. Detta är biverkningar av depressionen enligt psykiatrikerna och de som behandlat henne. De hävdar också att biverkningarna kommer att gå över och att kortsiktiga minnesförluster efter elbehandling är vanligt. Minnet kan försämras under två till tre veckor enligt psykiatrin.
Detta är inte Ellingsdalen erfarenhet.
”Jag märker tydligt skillnaden, eftersom jag gick i skolan både före och efter ECT- behandlingen. Efter behandlingen kunde jag inte skriva flytande längre, jag var tvungen att slå upp ord och glömde snabbt vad jag lärde mig ”, säger Ellingsdalen, som tog examen under en period på sju år. Detta är de biverkningar hon fortfarande har sju år efter behandlingen. Och det finns fortfarande perioder efter elchockerna som hon inte minns någonting av.
Har lett till eftergifter
Stiftelsen för främjandet av yttrandefrihet i psykiatrisk vård, som gav henne priset, baserade det bland annat på att hennes berättelse har lett till eftergifter angående att undanhålla information om kända biverkningar, liksom avslöjanden om bristen på forskning om de negativa långsiktiga effekterna av användningen av sådan behandling.
För inte så länge sedan fick en annan kvinna 80 000 NOK i skadestånd från Patientskadenämnden för minnesförlust efter elchockbehandling. Kvinnan hävdar att 15 år av hennnes liv har försvunnit från minnet.
– Att hon fick ersättning innebär att många kanske kan fundera på att gå till domstol. Även om jag inte vill göra det, är jag glad för att jag har hjälpt till att bana väg för andra genom att vara öppen om mina egna erfarenheter, säger Ellingsdalen.
– Det faktum att psykiatrin har varit tvungen att erkänna att biverkningar förekommer, är tillräcklig upprättelse för mig. Jag är glad över att jag fick priset, eftersom det är en allvarlig sak att inte bli trodd. Men psykiatrikerna måste också ta debatten på allvar. Det har de ännu inte gjort.
Saknad information
Man kan inte behandla någon med elchocker mot deras vilja, säger lagen om psykiatrisk vård. Ellingsdalen tillfrågades också och hon gav sitt medgivande till behandlingen när hon blev hänvisad till ECT. I efterhand anser hon att den information hon fick var för bristfällig.
– Elektrochocker presenterades som en sista utväg för mig. ”Vi har försökt med alla slags mediciner,” sa min läkare. Jag fick en broschyr om behandlingen och blev försäkrad om att ECT inte medförde någon fara och helt saknade långsiktiga effekter. Nu känner jag att jag blev lurad. Anledningen till att det inte fanns dokumenterade långsiktiga effekter var ju att det inte fanns någon forskning angående detta.
På den tiden fanns inget krav på informerat samtycke, dvs att man försäkrar sig om att den som godkänner sin behandling, verkligen förstår vad samtycket gäller.
– Men jag borde ha fått mer tid till att söka andra utvägar, säger Ellingsdalen.
Elektrokonvulsiv behandling beskrivs ofta som en ”uppstart” i linje med att stänga av och starta upp en dator. Mette Ellingsdalen håller inte med om den beskrivningen.
– Jag upplevde inte någon stor förändring. Behandlingen fick mig bort från sjukhuset, men det var allt. Jag var fortfarande deprimerad och spenderade lika mycket tid på att komma ur depressionen som jag brukade göra.
Går inte till domstol
Idag är Mette Ellingsdalen förklarad funktionshindrad till hundra procent. Hon har svårt att sova och lider av depression. Hon är vice ordförande i National Association, We Shall Overcome (WSO), en av de kritiska brukarorganisationerna i Norge. Hon är inte färdig med ECT-debatten, även om hon inte själv vill gå till domstol.
– Psykiatrikerna har inte deltagit i ECT-debatten mer än vad de har tvingats till av artiklar i Aftenposten. Jag saknar fortfarande ett åtagande från fackorganisationer, såsom Psykologföreningen, Rådet för psykisk hälsa, och för den delen tidningen Psykisk hälsa. Efter den information som framkommit på senare tid tycker jag också att Social-och hälsovårdsministeriet borde spela en mer aktiv roll, säger hon.
– ECT är faktiskt mer på dagordningen i det ”vanliga” samhället än inom psykiatrin och i facktidskrifter. Det retar mig att många som arbetar inom psykiatrin, personal som inte är läkare eller psykiatriker, är motståndare till behandlingen, men ingen vågar gå emot den. Varför finns det ingen som tar upp frågan inifrån?
Det finns ingen översikt över biverkningar av ECT-behandling, vare sig på kort eller lång sikt i Norge. Socialstyrelsen har begärt en rapporteringsskyldighet.
– Men i USA har man gjort studier som visar att upp till 30 procent drabbas av allvarliga biverkningar. Jag är en patient inom psykiatrin, ingen fackman, men jag ämnar använda mina erfarenheter från psykiatrin till att ta initiativ till förändringar, säger Ellingsdalen.
– Har du några råd till andra som har ordinerats elchocksbehandling?
– Be om mer tid innan du säger ja till behandlingen! Och engagera andra personer i bedömningen, antingen familj, släktingar, vänner eller din psykolog, åtminstone någon utanför sjukhuset. Alternativt kan du ringa en organisation och få flera åsikter innan du gör ditt val. Tro inte på psykiatriker som säger att det inte finns några andra utvägar.