Personen på bilden har inget med texten att göra.
Förlorat mig själv
”Det värsta med att ha fått skador från ECT är att jag förlorat mig själv. Känner inte att jag räknas och att mina anhöriga har svårt att orka med mig. Därför håller jag mig för mig själv. Vidare att inte kunna tänka och lista ut lösningar på enkla uppgifter. Inte minnas något i mer än någon minut och att behöva skriva ner allt och sen glömma att jag gjort det!
Jag skäms
Om jag hade vetat vad jag vet idag hade jag inte gått med på ECT-behandling!! Om jag varit mer kritisk och tänkande från början skulle jag sagt nej. Jag skäms över att jag tog emot denna ”behandling”. Tänker på hur mycket mer jag kunnat prestera och hur mycket starkare min självbild kunnat vara. Hur många böcker jag kunnat läsa och hur många mer färre timmar jag behövt sova, och hur mycket bättre stöttande förälder jag kunde varit.
Hur kan man på fullaste allvar utsätta människor för sådan tortyr och tycka att man gör något bra!!!
För några år sedan var jag svårt deprimerad. Min läkare beslöt att jag skulle få ECT eftersom min depression inte ville släppa. Naivt nog tyckte jag att det var en bra idé att testa och totalt fick jag 6 st ECT-behandlingar. Ingen fysisk läkarundersökning gjordes innan ECT.
Tvingades vara inlåst
Det finns mycket att säga om hela vistelsen på psyk.kliniken där jag tvingades att vara inlåst – trots att jag var där frivilligt. Jag var inspärrad i veckovis och behandlades bortom all mänsklighet. Blev inlagd en fredag i väntan på ECT. Nekades permission över helgen p.g.a. att jag måste passa min säng så att ingen tog den. Förklarade att jag var där frivilligt. Inte heller fick jag den medicin jag skulle ha. Då jag inte kunde äta gluten, serverades jag enbart bönor. Absolut ingenting av vårdkaraktär hände och en vecka senare frågade en sköterska om jag vill ha ECT. Jag svarade att jag vill ha mer info, men denna infon kom endast i form av en broschyr.
Jag fick ingen information om risken för bestående minnesskador efter ECT. Det jag fick veta var att det kunde påverka minnet en stund direkt efter. Läkaren lovade att jag skulle få ett bekvämare liv efter ECT och jag litade på läkaren.
Kissade på mig
I början av dessa ECT-behandlingar kissade jag på mig, märkte inget, och gick med kissiga byxor. Mindes inte min sambos namn eller var jag bodde. Mindes inte vad jag hade gjort eller varit. Till exempel att vi hade hälsat på hans familj och vänner. Jag var vimsig flera dagar efteråt och ville definitivt inte ha mer ECT – det var som att vara i en skräckfilm.
Planerade att begå självmord
I stället fick jag skador och stora problem som en följd av ECT-behandlingarna. Minnesförlusten är katastrofal, både på närtids- och långtidsminnet. Läsa en instruktion går inte. Kan inte hantera en dator mer än att besvara mail. Minns inte namn och utseende på mina kollegor och har nu isolerat mig från sociala evenemang. Jag har förlorat inkomst, min tro på mig själv och andra människor. Har blivit introvert och förbrukad. Jag känner mig deprimerad och en tid planerade jag faktiskt att begå självmord. Trots att jag har vänner och familj känner jag mig väldigt ensam. Känner mig viljelös, kan inte ta beslut, kan inte hålla ordning hemma eller orka genomföra ett projekt hela vägen.
Var hos läkaren nyligen och han såg en liten förändring/skada på temporalloben, som han tror kan komma från ECT.
Fick talstörningar av ECT-behandlingarna
ECT gav mig även talstörningar! Jag visste vad jag skulle säga men kunde inte få fram orden. Talpedagogen bekräftade att ECT-behandlingar hade orsakat mina talsvårigheter och sa också att detta är en känd biverkning, något som psykiatrikerna naturligtvis förnekade.
Jag har varit duktig på att skapa, inreda och framför allt att skriva . Dessa färdigheter har jag förlorat. Det är många dagar när jag inte klarar av mitt jobb.
Mina anhöriga och vänner tycker att jag förändrats negativt efter ECT. Att jag är trött, frånvarande med talsvårigheter och minnesproblem.
Jag har berättat för min läkare till vilken mardröm hon skickade mig. Hon kontaktade ansvarig läkare för ECT, men han sa att allt var bra. Att bortfall av tal skulle bero på ECT hade han aldrig hört talas om.”