Fruktansvärt kommer att tänka på dikter jag läst som säger ganska mycket.
Hur kan vi vänta i dagar på en sällsynt fågel när vi vänder bort blicka i från en udda människa?
Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till 15 miljoner, men en kanstött mäniska till ingenting.
Varför behandlar vi ömtåliga glas glas med silkesvantar,men låter sköra mänsikor hamna på gatan?