Min syn på elchocker som sjuksköterska.
Hon kan ha hetat Anna, eller var det något annat? Hennes namn minns jag inte, men jag minns henne mycket väl. Hon var i 60-årsåldern och var intagen på en avdelning på Umedalens sjukhus, en av de större och mer beryktade psykklinikerna i Sverige på den tiden. Det var hösten 1976 som vi sågs, när jag gjorde min praktik som sjuksköterskestuderande. Anna var deprimerad, ett faktum som avdelningsföreståndaren sa berodde på att kvinnan i fråga inte hade den rätta tron.
Anna skulle få elchocker som bot mot sin depression. För några dagar hade jag fått funktionen som Annas kontaktperson och av den anledningen och i studiesyfte skulle jag följa med henne till ECT-behandlingen. Konstigt – men något som skulle kunna betraktas som en kort, enkel och smärtfri behandling (och som förvisso framställs på det sättet av ECT-förespråkare) av en hjälpbehövande människa blev för mig en händelse som satte mycket djupa spår hos mig. Rent instinktivt kände jag att ”det här kan inte vara rätt”.
När Anna vaknade upp ur den korta narkosen och inte kände igen mig, inte visste var hon befann sig, inte vilket datum det var, då förstärktes den känslan. När hon efter att ha sovit och vilat några timmar fortfarande inte visste var hon befann sig – då var jag helt övertygad. ECT har inget med hjälp att göra. Det är ett raffinerat sätt att bedra en hjälpbehövande människa. Det är ett sätt att förstöra en hjälpbehövande människa.
Hur skulle det kunna vara möjligt att ström genom skallen skulle kunna hjälpa en person? En person som mår psykiskt dåligt, är det inte så att han mår själsligt dåligt? Varför behandlar man det då med elektricitet?
Många år senare kom jag att läsa mer om ECT. Det övertygelse som hade varit grundad på känslan av att något är fel med att ge ECT övergick i visshet.
Ibland när ämnet ECT kommer på tal kan man få höra, ”Ja, men många blir ju hjälpta av behandlingen”. Ja, det är vad psykiatriker vill få oss att tro, det är den information som de för ut.
Psykiatri är ett ämne som är svårt att konfrontera – det är svårt att ta till sig vad det egentligen är, vad psykiatriker egentligen sysslar med och vilka resultat, eller faktisk brist på resultat, som de har. Då är det mycket lättare att ta till sig att ”Ja, men många blir hjälpta av behandlingen”.
Det finns förvisso människor som säger att de har blivit hjälpta av ECT. Den känslan får man inte ta ifrån dem. Men när man frågar dem vidare framkommer det att förbättringen har varit temporär och att de har skador på minnet, i större eller mindre utsträckning, och att de har varit tvungna att inrätta vardagslivet efter dessa minnesskador. För övrigt leder slag mot huvudet också till ett visst välmående för den individ som har utsatts för det.
Men hur kommer det sig att vi idag, år 2010, inte kräver behandlingar för psykiska åkommor, som inte innebär inskränkningar av livet? Under OS i Vancouver deltog en utförsåkare som hade genomgått en levertransplantation! Han hade alltså varit dödsdömd, men fått hjälp och han hade tagit sig tillbaka till det liv han hade levt innan han blev sjuk.
Min syn på psykiatrin
- Inom psykiatrin har man ingen kunskap om människan som andlig varelse.
- Inom psykiatrin har man ingen kunskap om människans sinne eller hennes tankeverksamhet.
- Inom psykiatrin betraktar man människan som en kropp, ett föremål.
- Inom psykiatrin betraktar man en människa med psykiska problem som ett föremål, vars hjärna och/eller dess funktion är defekt på ett eller annat sätt, och behandlar personen därefter. Naturligtvis utan att bota.
Nära tortyr
Att ge en människa ECT och på så sätt utplåna större eller mindre delar av den personens minne, och inte bota något överhuvudtaget, är naturligtvis en behandling som är så nära tortyr man kan komma. Detta sker inom sjukvården. Hur kan det få vara så?
Artikel 5, FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter
”Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”
Vad gör man då för att hjälpa en person som mår psykiskt dåligt? Att börja med att inte skada är en bra början. ECT skadar.
Den Hippokratiska Eden
”Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser gagnerikast för mina patienter och det som kan skada eller irritera dem skall jag undvika.”
Den Hippokratiska Eden
Karin , Sjuksköterska