Tvingades att välja mellan ECT-behandlingar och att bli tvångsintagen.
“Under december gjorde jag ett allvarligt suicidförsök,kom in på HS o vid inskrivningssamtalet sade överläkaren att:
-Nu ser du väldigt melankolisk o deprimerad ut X…o du får välja mellan LPT och ECT.
Ingen frågade mig om jag visste vad LPT var, visste det, genom att jag läst vad o vem det gäller för. Jag har lite kopplat ihop agressisv/samarbetsovillig med LPT.
Jag är en lugn patient som även kan bli ledsen men aldrig våldsam. Jag valde så klart ECT för tvångsomhändertagen ville jag inte bli…
Det blev en fantastisk quick fix….som ju bara håller i sig ett tag o sedan gäller det att möta upp med medicin eller andra beh.former.
Då jag genomgått 17 ECT-beh….fick jag själv be dem bryta….jag kunde inte mitt personnr, visste inte var jag bodde, hittade inte ut från sjukhuset. Jag kan inte tänka mig en enda personal som inte såg hur jag förvandrades till X….till ngt helt annat. De allra sista av beh gjordes polikliniskt, där jag var i behov ledsagare….o tyvärr ganska ofta nu med.
Mitt korttidsminne var helt klart borta…Men det värsta var långtidsminnet, mina barn o deras uppväxt, mina föräldrar, mina arbeten o var….Var detta mitt CV….var detta X!!
X hade varit en glad kvinna påstod folk, hon var hyfsad på att laga mat…men kunde inte ens koka potatis när hon kom ut.
Multiplikationstabellen var borta o jag fick knacka in den där det fanns plats o med mkt möda i min trånga hjärna.
En quick fix kan säkert vara bra….det tog mig sex veckor innan jag simmade i dyngan igen…..
I April mådde jag sämre än någonsin…så fort jag pratade om mina minnesluckor som var gigantiska…jag mindes inte ens mamma o pappa, så fort jag nämnde det obekväma, bytte läkarna samtalsämne. Så fort jag försökte berätta om mina seriedrömmar som bara fortsatte o fortsatte, vilket inte gjorde att jag sov, började läkarna prata om något annat..HUR KAN VUXNA, PROFESSIONELLA MÄNNISKOR BARA GÖRA SÅ??
I April hade det gått sex veckor sedan sista behandling o jag var ordentligt deprimerad, skaffade ordentligt med tabletter igen….X;et hittade mig….
Jag låg under de 6 dagarna inne o fick samtal med 5 olika läkare, som alla sade o lovade olika saker….
Någon vårdplan på mig har aldrig funnits, 51år idag med bipolär sjukdom….men i början på sommaren satte man igång med nåt i all hast o stress.
Fortf vill ingen läkare disk minnet, för jag vet nämligen inte vem jag är…vilka var mina föräldrar…mina barn?? Jag vet inte om jag orkar lära känna den gamla X o i såna fall med hjälp av? Just nu är jag avpersonifierad…men välskrubbad som en doktor som går in på op.
Det finns mera att berätta….men får väl ta det lite eazy så man blir trodd iaf ;)
Ni får också väldigt gärna ställa frågor….Jag är så glad om vi kan hjälpa varandra bara det minsta….O finns det flera än jag som sedan januari i år haft seriemardrömmar som är så sjuka o skrämmer, berätta gärna om ni orkar….Vissa nätter vågar jag inte ens gå till sängs….
Det fanns tydligen ett liv innan ECT-behandlingarna, säger de som kände den X det en gång var. Tillvaron jag har nu är inget liv…jag känner inte mig själv, 21/2 tand ramlade ut på sjukhuset. Jag hittade inte ens ut från sjukhuset. Inga minnen från barnen, jobben, föräldrar, platser. O jag har lärt mig multiplikationstabellen igen.
INGA läkare vill disk minnesstörningarna o inte heller seriemardrömmarna som är vidriga. Ofta sitter jag uppe för att jag inte vågar gå o lägga mig…Det har gått fel, allvarligt fel!!
Efter mina första ECT-Beh ska nämnas att jag blev i det närmsta euforisk, jag tappade 2 1/2 tand, vilket jag bara nämnde i förbifarten till min sambo. En quick fix kan ofta ge euforiska känslor….
O tack för att jag får vara med…ni är fantasktiska o tårarna rinner när jag läser….Kramaromeralla så länge…X”