”Vi föds med unika personligheter, men förväntas leva som tysta kopior av varandra. Gör vi inte det, är vi psykiskt sjuka.”
.
”När folk väl får reda på hur det egentligen ligger till kommer man inse att de mest sjuka egentligen är psykiatrikerna själva.” – Caroline Oskarsson
Den psykiatriska vården tar allt större plats i vårat samhälle. Psykiatriker vill få oss att tro att varenda avvikande tanke är en psykisk sjukdom. Men sanningen är att det finns ingen som helst vetenskap bakom psykiatrin, och antal botade fall är noll. År av tabletter och behandling ger alltså inget som helst resultat, utan blir i många fall bara värre. Det finns otaliga biverkningar som aldrig nämns av läkare, och psykofarmaka som döps om. Ångest- och depressionsmedecin vars patent löpt ut döps om och används för urininkontinens.
Många har en väldigt liten och ofta felvriden bild av psykiatrin som något som tar hand om psyksjuka patienter och håller dem undan för allmänheten. Det sistnämnda är förvisso sant, men hur många vet egentligen att det ofta är psykiatrin som gör människor psykiskt sjuka?
Det låter osannolikt, varför skulle psykiatriker som borde bota patienter, vilja göra dem sjuka? Svaret är enkelt – pengar. Psykiatriker och läkemedelsverket tjänar oerhörda mängder pengar på att få folk att köpa deras droger, att tro att de behöver dem.
Att friska människor kan övertalas till att de är psykiskt sjuka och behöver gå på tabletter bottnar troligtvis i den inbitna längtan efter att passa in. Människor har skapat en stereotyp som ingen egentligen vet hur den ser ut, men som alla eftersträvar. Vi vill anses normala, problemfria och perfekta. Och när någon säger att det är något fel på oss vill vi genast ändra på det.
Vanligtvis behövs det flera människors åsikt för att vi ska börja tro på något om oss själva som vi inte förut hade tänkt på, men vad gör vi om en person som anses kunna något om ämnet kritiserar oss? Om en hälsoexpert kallar oss tjocka, om en modedirektör tycker att våra kläder är fula, om en psykiatriker säger att vi är psykiskt sjuka?
Det är lättare än man kan föreställa sig att intala folk att det är något fel på dem. Man känner sig lite nere, går igenom en jobbig period i livet, blir stressad.. Söker hjälp för detta, och blir ordinerad starka ångest-tabletter. Sen blir allting bara sämre och sämre, man fastnar i det där träsket med biverkningar, och situationen som inte var så hemsk från början blir plötsligt ens värsta mardröm.
En annan stor, bidragande orsak är också det där ”feel-good”-samhället vi har fastnat i. Allting ska vara bra hela tiden, man får inte tillåta sig själv att vara ledsen eller må dåligt, och absolut inte visa det för någon. För 50 år sen hade knappast någon kommit på tanken att ta psykofarmaka när de gick igenom en jobbig period. Då pratade man med familj och vänner och tillät sig själv att bearbeta sorgen.
Men idag är vi trygghetsnarkomaner som minsann inte kan gå runt och må dåligt en period utan att det är något fel. Man kan heller inte ha annorlunda tankebanor, vara extra kreativ eller någonting annat som avviker från den osynliga människomallen.
Psykiatrin har enligt mig blivit som en diktatur – man ska tänka på ett visst vis och bete sig på ett visst vis, allt annat är fel och en psykisk sjukdom. Men att ge människor personlighetsförändrande droger kan inte vara helt riskfritt. Det är inte helt riskfritt. Konsekvenserna blir ett högre antal självmord, ett högre antal ”psyksjuka”, ett högre antal kroniskt deprimerade.. listan kan göras lång.
Till och med barn utsätts för detta, bara i Sverige är det 4300 barn som går på psykiatrins starkaste droger. 7-åringar tar livet av sig pga. depressioner utlösta av droger, de utmärks som ADHD-fall och sätts på amfetamin. Generationen som ska vara vår framtid drogas ner i tidig ålder och intalas att det är något fel på dem.
Men kan verkligen så många vara psykiskt sjuka? Ja, enligt psykiatrins ”bibel”, DSM – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders.
DSM är en bok full av mentala sjukdomar – hela 886 sidor lång, med sjukdomar som människor påstås lida av. Det är med hjälp av den här boken som psykiatrikerna diagnostiserar sina patienter. Man plockar ut passande symtom, lägger ihop dem och letar upp en sjukdom som stämmer in på detta.
Sjukdomarna i boken har röstats in av psykiatriker som har upplevt samma symtom på olika patienter, och sen byggt ihop en sjukdom av detta.
Nämnas bör även att det är genom den här boken psykiatrikerna får betalt. Man använder DSM för att diagnostisera och ge det en beteckning, och beteckningen används sen vid faktureringen. Man måste ha en term i DSM för att kalla det sjukdom och behandla det så – och skriva ut recept för det.
En av de mentala sjukdomar som nämns i DSM är blyghet, kallat Social fobi. Här hamnar symtom som att man tycker det är obehagligt att prata inför grupp, vara i stora folksamlingar, och att träffa nya människor.
Normala känslor som alla känner då och då benämns som en psykisk sjukdom.
Och vad är egentligen en psykisk sjukdom? Förklaringen är att det är en Kemisk obalans i hjärnan. Men man kan inte se kemisk obalans, och det finns inga tester som kan bevisa det, så vi har all anledning att ifrågasätta.
Jag hade jättegärna granskat flera olika källor inom det här ämnet och hoppats att få en lite mildare slutsats än att psykiatrin i sig är en mental sjukdom. Men det mest tragiska i allt det här är att jag kan inte hitta någonting som säger emot allt det jag har skrivit hittills. För det finns ingen vetenskap. Det finns ingen sann statistik. Det finns väldigt få människor som, när de tänker efter, faktiskt har blivit hjälpta av psykiatriker.
När man tänker efter är det egentligen helt absurt att så få reagerar mot psykiatrin, att det inte är ett allmänt känt problem som t.ex. nazismen.
Ta som exempel lobotomin. Människor fick delar av hjärnan förstörda, och det ansågs okej för att de var en fara för allmänheten och behövde ”tyglas”.
I dagens psykiatri, tro det eller ej, elchockar man patienter. De får extrema kramper som kan bryta ben och ryggradar, men får numera ett muskelavslappnande medel som gör att det inte blir lika våldsamma kramper. Men effekten är densamma.
Elchockade patienter har berättat om hur de direkt efter elchockerna släpps ut på gatan igen och inte vet vad de heter, vart de bor eller ens vem deras egen mamma är.
Självklart använder psykiatrikerna detta som en metod för att helt enkelt få folk att glömma sina mentala problem. Att de glömmer allt annat också spelar visst inte så stor roll.
Hur kan det vara okej att stämpla någon som psykiskt sjuk utan några som helst vetenskapliga grunder och sen tillåtas göra i princip vad som helst med den personen? Totalt förändra personligheten för ett oftast påhittat problem.
Ska vi i så fall göra samma sak med kriminella? De är ju trots allt ett uppenbart samhällsproblem. Folk som bevisligen har mördat någon behandlas inte på samma vis som ”mentalt sjuka”. Ingen skulle få för sig att lobotomera en våldtäktsman eller droga ner en mördare, för de har rättigheter.
Lösningen på det här sjuka problemet borde vara enkel, men ändå är den inte det. KMR – Kommitén för Mänskliga Rättigheter kämpar mycket för att sätta psykiatrins smuts under ljuset, men sådan här typ av information sprids tyvärr väldigt sakta. Men då det är ett samhällsproblem kan det med all rätt tas upp på samhällskunskapen i skolorna, för att på så sätt varna folk för att hamna i psykiatri-träsket.
Men det är svårt när psykiatrin är så utbredd, folk tror på det. Man vill så gärna ha en lösning på sina problem så att man tror att det är bra att ta tabletter för det. Men lite provocerande vill jag säga att folk kanske borde lära sig att inte vara så otroligt lättstressade.
Problem kommer alltid att dyka upp, men rätta sättet att hantera dem är inte att förneka dem. Psykofarmaka och andra psykiatriska behandlingar och psykkliniker hit och dit får inte problem att försvinna.
Kanske borde man ha ett ämne i skolan om problemhantering?
En stor grupp ungdomar mår ju faktiskt väldigt dåligt, och det är lätt att ta till den ”enklaste lösningen”, särskilt om den är så välkänd som psykofarmaka.
Ett bra exempel på hur lätt det är att få ut psykofarmaka är min kompis. När hon var 15 år hade hon inte kunnat sova på två-tre dagar mer än korta perioder under natten. Hon gick då till läkaren som pratade lite med henne i 5 minuter och skrev sedan ut starka sömntabletter med ångestdämpande effekt.
Två år senare var hon på besök hos en annan läkare för ett annat problem, som såg i hennes journal att hon hade dessa sömntabletter. Han sa genast åt henne att sluta med dem, då de var väldigt starka och farliga. Förvisso bra, men det tråkiga var att han skrev ut andra tabletter åt henne.
Psykofarmaka ska inte vara den enklaste lösningen för att hantera sina problem. Visst kanske man glömmer sitt första problem, men man får en hel hög andra problem på köpet, och i grunden finns det första problemet ändå kvar.
Psykiatrin är riktiga mästare på marknadsföring av sin psykofarmaka. Själv hade jag ingenting emot psykiatrin (för jag visste ingenting om den) förrän förra sommaren då jag såg en utställning om det av KMR. Det krävdes inte mer än introduktionsfilmen för att jag skulle förstå vad det här egentligen handlar om.
Jag tycker att det här ska tas upp i skolan på samhällskunskapen, lärare ska berätta om statistik och så vidare, och sen får eleverna ta ställning till det, precis som med alla andra ämnen inom samhälle. För då får man en chans från tidig ålder att faktiskt säga nej till allt som har med psykiatrin att göra.
Det finns alternativ behandling, i form av samtals-terapi, stödgrupper och naturmedicin. Att trycka i sig kemiska häxblandningar borde vara det minst använda alternativet.
Nu menar jag inte att det inte finns någonting som heter Mentalt sjuk eller Psykiskt störd, för det är klart att det finns det. Det finns folk som hallucinerar till den grad att det faktiskt är skadligt för de själva och allmänheten. Men att det skulle vara så pass utbrett som det påstås vara kan omöjligt vara sant, och i ett så utvecklat samhälle som vi lever i idag är det väldigt konstigt att antal psykiskt störda hela tiden skulle öka och att det inte finns någon vetenskaplig lösning till det.
Det är dags att få ett slut på den här pengakåta verksamheten vars syfte verkar vara allt annat än att få människor att bli botade. Och att hjälpa till att sprida sådan här information är det bästa sättet.
När folk väl får reda på hur det egentligen ligger till kommer man inse att de mest sjuka egentligen är psykiatrikerna själva.
Caroline Oskarsson
29/5 2011