”Jag har väldigt dåliga erfarenheter och har alltid fått höra att det är jag som har fel angående mina upplevelser som offer inom den svenska psykiatrin. Jag kommer aldrig ur detta verkar det som.
De säger att man HAR minnesförluster i MAX 2 veckor och EJ MER. Detta är INTE sanningen för oss som blivit drabbade. Hur kan en läkare se igenom våra hjärnor hur vi mår?!
I dagens samhälle så är det ingen konst att få en diagnos efter 10 minuter hos läkaren som man aldrig träffat vilket jag ser som diskriminering. Detta misstag gör också att personen blir förtidspensionerad alldeles för tidigt och får aldrig chansen att komma i kontakt med personens egentliga syfte med livet, vilket i sin tur leder till självmord. Samhället skapar denna kommunikationsbrist och INTE patienten!
Jag har själv drabbats av en allvarlig skada på närminnet då det har förstört min vardag och min sociala förmåga att hantera detta. Jag mår väldigt dåligt pga av detta och just därför så måste vi ha upprättelse! Snälla.
Skönt att du engagerar dig i detta problem när politikerna bara dränker frågan i kaffe. Kan inte fatta att de lyssnar mer på läkarna, visst, de har kunskap, men vem har erfarenheten egentligen? Jag har ätit upp ett apotek i mina dagar när jag mådde som sämst, men faktum är att det var den sämsta idéen någonsin! Jag blev ännu sjukare och mer passiv och kunde bara nicka när läkaren sa något fast jag aldrig hörde på, det tyckte läkaren visst om när jag inte klagade längre och då var jag ”frisk”, enligt läkarna.
Jag går idag på soc. och har skulder upp över öronen pga av just detta, jag kunde inte betala min egen hyra plus sjukhusvistelsen som var på dryga 2500/mån, dessutom fick jag aldrig chansen att åka hem under dagen för att betala mina räkningar, utan när jag kom hem så låg det en massa på golvet med påminnelser och det tog knäcken på både mig och ekonomin. :(
Jag vill inte bli sedd som ett offer just därför tolererar jag inte denna behandling!Tack för att sysslar med detta för våran skull, det kallar jag kommunikation!”