”Jag blir så FÖRBANNAD,men är för svag/dålig för att orka skrika högt om hur kränt jag känner mig som människa! Kommer inte ihåg någonting om dom första gångerna jag togs till ECT:n..har svaga minnen om att dom förklarade att närminnet kan/brukar försvinna för en stund.Kommer ihåg den belysta sjuksalen där jag blev sövd och uppvakningsrummet och fikan efteråt man fick vingla till..Med kolhydratrika mackor på vitt bröd som jag inte kunde äta.Jag kände mig verkligen som en vinglande zombie då vi skulle gå till bilen och fraktas tillbaks till förvaringen på Ankaret,vi var flera zombies i bilen,men dom flesta var äldre,tror jag hörde siffror som 60st. elbehandlingar nämnas…för dom hjälper ju inte varaktigt..så mina 8st.var ingenting i jämnförelse.Jag har även för mig att allt skulle följas upp efter ett halvår…men nope,så har det inte blivit,mina behandlingar ska bara ”glömmas bort”…trots att jag efteråt känner att det var den värsta VÅLDTÄKTEN jag varit med om.Jag kommer ALDRIG mer och få tillbaka dom förstörda hjärcellerna..minnet..det som är svart förblir svart. Får googla om ord som jag glömt bort,får försöka leta efter kompisars namn på fb.,kolla i kartan om vägar som jag kört hur många gånger som helst tidigare,helt lönlöst och försöka komma ihåg när jag gjort vad osv. (Nu har det gått ca 6mån. sen sista behandlingen.)
Såg att du hade hittat min blogg (Sorgligast). jag har skrivit på din sida och har för mig jag även skrev under protestlistan. Jag var på uppföljningen av ECT:n igår,då det är drygt ett halvår sedan jag fick den sista behandlingen. Jag fyllde i deras papper om hur jag känner och mår idag och hade samtal med en ECT-sköterska Jag berättade för henne hur frustrerad jag är över att en människa i det skicket jag var,då jag inte förstod någonting om vad ECT innebär,eller eventuella biverkningar man kunde få,mer än att korttidsminnet kunde försvinna ett tag, att man kan göra ett sånt övergrepp på en sån människa är ofattbart för mig.Kommer inte ens ihåg att jag skulle godkännt något. Har inte heller några anhöriga som skulle kunnat göra beslutet åt mig. Nu skyller dom alla mina minnesförluster och tröghet på min depression. Jag frågade även sköterskan om HON själv skulle ta emot ECT om hon hamnade i den situation att hon erbjöds det,eller
skulle hon ge någon närstående ECT…hon såg lite tvekande ut,men svarade ja,för hon sett att det hjälpt så många!!?? Hon var inne i deras dataregister och kollade vad som stod om just mig.. Dom hade skrivit att jag fått min första behandling efter 5dygn på psyket,sen har dom inte skrivit något efteråt om hur jag blivit efter eller upplevt mina behandlingar. Lite skumt,eller riktigt skumt egentligen. När jag frågade lite om möjligheter att ”anmäla dom”,så fick jag en blankett om skadeanmälan,eller nåt sånt.Iaf. helt fel,för jag kan ju inte BEVISA att min hjärna blivit skadad av ECT:n :(”