“Jag fick 2004/2005 en djup utmattningsdepression. Jag hade ensam tagit hand om min son dygnet runt i över ett år från det han föddes när orken bara försvann. En vän skjutsade mej till psykakuten i Säter. Det var kväll och jag hade packat en ryggsäck, för jag visste innerst inne att jag nog skulle bli inlagd. Min mor var också med. En överläkare kom och pratade med mej och sa att den bästa behandlingen för att få mej snabbt ur depressionen var ECT behandling. Medicin skulle ta så lång tid och jag hade ju barn hemma.
Jag var i det läget helt ”nollad” jättedeprimerad och ville inte leva. Jag sa bara att gör vad ni vill bara jag blir bra! Jag fick ingen noggrann beskrivning om vad ECT var, mer än att det var helt ofarligt. Varannan dag under två veckor fick jag mina elchocker. Efter första gången bröt jag ihop totalt då jag inte visste vem jag var eller vad mina varn hette eller hur de såg ut.
Sköterska sa att elchockerna jan påverka närminnet tillfälligt och att jag snart skulle minnas igen. Hon var mycket övertygande. Jag mådde sämre och sämre efter varje behandling och efter den sjätte elchocken sa jag ifrån! De sa att sex behandlingar var minimum och att de ville att jag skulle komma in polikliniskt för ytterligare sex behandlingar till. Jag sa nej.
Efter tre veckor på psyket skrevs jag ut. Jag minns så gott som ingenting av den tiden. Mina besvär fortsatte och min psykolog misstänkte att jag hade Borderline. Jag började forska själv i ECT behandlingar och dess verkan och blev chockad av vad jag läste. Minnesluckor, koncentrationssvårigheter, personlighetsförändringar och aggression var vanliga biverkningar. Hag hade alla, men framförallt var mitt närminne så gott som borta!
2009 fick jag diagnoserna ADHD/Aspergers Syndrom och försökte lappa ihop mitt liv med ADHD medicin. Jag försökte ta mitt liv då allt inom mej var kaos! Jag hade tappat bort mej själv. Jag har fortfarande kvar mina problem med ett obefintligt närminne, återkommande depressio!
ner, extrem trötthet och koncentrationssvårigheter…Jag har hela tiden känt på mej att något blev ”fel” när jag fick elchockerna, men ingen läkare har hållit med mej, så att hitta denna sida och få svart på vitt vad denna fruktansvärda behandling gör med människor, var en enorm lättnad!
Jag är inte ensam, vi är fler som drabbats och nu vill jag med min berättelse ställa psykvården till svars för de skador de åsamkat mej!”