Originalartikel: How Electroshock Treatment (ECT) ”Works” Copyright © 2020 – Fil Dr Kenneth Castleman
Se originalartikeln för illustrationer.
En enkel guide för att förstå vad elchocks-”behandling” verkligen är och vad den gör med dem som får den.
Av Fil Dr Kenneth Castleman
Om författaren:
Kenneth Castleman har doktorsexamen inom biomedicinsk teknik. Han har tjänstgjort på fakulteten vid Caltech,University Texas och som forskare vid USC och UCLA. Han har publicerat tre böcker och över sextio vetenskapliga artiklar. Han har även verkat i rådgivande kommittéer på flera universitet och statliga verk, inklusive National Institute of Health, NASA och FBI.
ECT
Elektrokonvulsiv terapi (ECT eller ”elchock”) är en psykiatrisk metod som ofta används för att behandla depression och andra psykiska störningar. Psykiatriker fick för länge sedan idén att det skulle vara terapeutiskt att framkalla kramp på patienter med psykisk sjukdom. I kontrast till detta gör neurologer allt vad de kan för att förhindra kramper och krampanfall. Likväl har man under de senaste åttio åren framkallats konvulsioner genom att föra elektrisk ström genom hjärnan inom det psykiatriska vårdsystemet. ECT gör detta genom att överföra en spänning via elektroder som placeras på patientens huvud. Dock är mängden elektricitet som används vanligtvis sex gånger större än vad som behövs för att framkalla konvulsion.
Effekterna av ECT
Baserad på deras egen forskning erkänner psykiatriker att ECT endast ger tillfälliga resultat och då endast för ungefär hälften av patienterna som de behandlar. Mycket ofta står ECT-patienten fortfarande på psykofarmaka och kräver fler så kallade ”underhållsbehandlingar” med ECT. ECT är dock mycket mer framgångsrikt när det gäller att finansiera psykiatribranschen. Behandlingarna är billiga att leverera, och ECT ger omkring två miljarder dollar per år bara i USA. Institutionerna som ger ECT gör ansenliga förtjänster.
Vetenskap och psykiatri
Det är intressant att jämföra psykiatri med kroppslig medicin. Det är möjligt för en kardiolog att utveckla en god förståelse för människans hjärta, eftersom det bara är en muskel som pumpar blod. Sålunda är modern praxis inom kardiologi resultatet av en ganska grundlig förståelse av det organ som behandlas. Psykiatriker arbetar däremot med ett oändligt mer komplext organ – människans hjärna. Deras metoder bygger på en extremt enkel förståelse av det organ som de behandlar. I jämförelse med modern kardiologi arbetar psykiatrin på nivån för alkemi och trolldom. Deras metoder är lika grova och ineffektiva som medicinsk praxis var på 1700-talet, då George Washingtons läkare åderlät honom till döds för att behandla hans feber.
Förutom en brist på god vetenskaplig grund, lider psykiatrin av två andra nackdelar som begränsar dess effektivitet. För det första antar psykiater att allt mänskligt beteende helt enkelt är ett resultat av hjärnfunktionen och ignorerar orubbligt möjligheten av någon andlig aspekt eller holistisk infallsvinkel på mänskligt liv. För det andra verkar psykiatrin attrahera in i sina led vissa individer som har egna problem eller vars syften går utöver kraven på att bota sjukdomen.
ECT användes först år 1938 när den italienske psykiatrikern Ugo Cerletti observerade grisar på ett slakteri i Rom, vilka bedövades med elchocker innan de slaktades. Hans första mänskliga patient bönade inför Cerletti: ”Non una seconda! Mortifierel!” (”Ingen mer! Det kommer att döda mig!”).
Idag tvingas även elever med goda avsikter att ge brutala behandlingar på hjälplösa patienter under sin utbildning. Detta tvingar dem att börja behandla patienter på grundval av någons åsikter och vaga teorier, snarare än på vetenskapliga fakta.
Elektricitet
Tänk dig en pump, som får vatten att flöda genom ett rör. Pumpen skapar tryck, vilket tvingar vattnet att förflytta sig. Ju högre trycket är, desto snabbare kommer vattnet att flöda. Trycket kan mätas i kilo per kvadratcentimeter. Flödeshastigheten kan mätas i liter per minut. Trycket är orsaken och vattenflödet är resultatet.
Tänk dig på liknande sätt en glödlampa, som är ansluten med ledningar till ett batteri. Batteriet fungerar som en pump som tvingar elektroner (lätt laddade partiklar) att strömma genom lampan. Detta flöde av elektroner är en elektrisk ström. Flödeshastigheten för elektronerna (”strömmen”) mäts i enheter som kallas milli-ampere [milli = betyder ”en tusendel” och ampere, en enhet av ström, mängd av laddning som strömmar per tidsenhet]. ”Trycket” som produceras av batteriet är dess spänning, uppmätt i volt [en enhet av elektrisk kraft]. Ju högre spänningen är, desto mer ström kommer att flöda. Spänningen är orsaken och strömmen är resultatet.
Elektricitet och hjärnan
I ECT appliceras spänning på två elektroder som placerats på patientens huvud. Denna spänning, så hög som 460 volt, skapar ett elektriskt fält inuti patientens huvud. Detta elektriska fält sätter en kraft mot elektronerna inuti hjärnan och får dem att röra sig. Denna rörelse av elektroner är ett kontinuerligt flöde på upp till 900 milli-ampere. Däremot arbetar normalt hjärnceller med mindre än hälften av en volt och en bråkdel av en milli-ampere.
Två saker händer när en elektrisk ström flödar genom hjärnan. Den första är uppvärmning. Elektrisk energi omvandlas till värme inuti hjärnan och höjer temperaturen. Ju starkare strömmen är, desto mer värme produceras. Om temperaturen blir för hög, kommer cellerna att drabbas av tillfällig skada, permanent skada eller till och med död.
Det är cellväggen (”membranet”) som håller kvar cellens innehåll och håller allt annat ute. Detta membran innehåller elektriskt laddade molekyler (små grupper av atomer) som också påverkas av det elektriska fält som är framkallat av ECT. Om spänningen är tillräckligt hög, kan de krafter som har uppkommit göra hål (”porer”) i cellväggen. Denna process kallas ”elektroporering”, skapandet av porer på elektrisk väg. Detta är den andra effekten som elektricitet kan ha på hjärnan.
Vid låga spänningsnivåer är krafterna inte tillräckligt starka för att göra hål i cellväggen. Vid högre spänningar uppenbarar sig några små hål, men de åtgärdas snabbt av cellens inbyggda mekanism för reparation, innan alltför mycket främmande ämnen kan läcka in. Men om spänningen är hög nog, blir de hål som skapas alltför många och alltför stora, vilket överväldigar mekanismen för reparation. Giftigt material rusar in och cellen dör.
I biologisk forskning används elektroporering för att tvinga in medicin i celler genom tillfälliga porer. Inom medicinen används det för att döda cancerceller. Inom psykiatrin är sannolikt skador på hjärnceller genom elektroporering en biprodukt av ECT. Ett elektriskt fält påverkar stora celler mer än små celler. Eftersom hjärnceller har fibrer som sträcker sig långa sträckor är de större och löper därmed större risk för elektroporering än de mindre cellerna som finns inuti kraniet. På grund av sin storlek kommer hjärncellerna att bli de första som dör.
Pulsbredd för ECT
I tidiga ECT-apparater applicerades spänningen till elektroderna genom ett litet antal pulseringar, som varade upp till en tiondels sekund vardera. ECT-behandlingarna varade bara en sekund. I ett försök att minska effekterna av värme används nu, i moderna ECT-apparater, ett mycket stort antal mycket korta (”ultrakorta”) pulseringar som varar mindre än en mikrosekund (en miljondels sekund). Det betyder att strömmen flödar under en mycket kort tid och är sedan avstängd under en längre tid. Eftersom strömmen är avstängd under större delen av tiden, måste ECT-behandlingen pågå längre tid för att framkalla den kramp som krävs. ECT-behandlingar brukar nu vara i upp till åtta sekunder.
Man kan diskutera om de moderna apparaterna med ”ultra-kort puls” skapar mindre värmeeffekt på hjärnan eller inte, eftersom hjärnvävnaden får lite tid på sig att svalna mellan pulserna. Det stora antalet ultrakorta pulseringar utövar emellertid mycket mer skadliga krafter på cellväggen. I stället för att slå mot cellen med några väl placerade slag är det mer som ett resultat från ett maskingevär, vilket gör revor i cellväggens molekyler. Det är mycket mer sannolikt att ECT med ultra-kort pulsering, orsakar cellskador och celldöd genom elektroporering, än den äldre tekniken. Så de nyare apparaterna har bytt ett problem (uppvärmning) mot ett annat mycket värre.
Vetenskapen bakom ECT
Mycket av ECT-forskningen har publicerats i den vetenskapliga litteraturen. Trots detta har ingen övertygande förklaring kommit fram om hur ECT någonsin skulle kunna bota någonting. Mycket lite av denna forskning tar upp problemet med hjärnskador, och många av dessa studier påvisar förändringar i hjärnan som framkallats av ECT. Nästan ingen forskning fokuserar specifikt på skador på själva hjärncellerna. Elektroporering som ett medel att döda cancerceller i hjärnan har studerats väl, men oavsiktlig cellskada av ECT har i allt väsentligt inte fått någon studie.
Väl utförd vetenskap är inte lätt. Mycket rigorösa normer måste följas för att vetenskaplig forskning ska vara giltig. Statistisk analys måste ske noggrant och tolkas korrekt. Extrema åtgärder måste vidtas för att förhindra att utredarna har förutfattade idéer som kan påverka resultatet av experimenten. Slarviga forskare får alltid det resultat de förväntar sig, oavsett om det är rätt eller inte. De flesta vetenskapsområden arbetar mycket nitiskt för att säkerställa att vetenskapens kärna förblir ren.
Psykiatri är ett fräckt undantag. I rapporter med ECT-forskning anges rutinmässigt i början att alla vet att ECT inte orsakar hjärnskador och vi finns här för att bevisa det. Storleken på urvalet (antal studerade patienter) är ofta för liten för att vara statistiskt relevant. Värst av allt är att man plockar och väljer bland uppgifterna när man drar slutsatserna. Statistik som inte stöder deras trosföreställningar ignoreras. De presenterar tabeller med statistiska data och drar sedan helt motstridiga slutsatser. Jämfört med vad som görs på andra områden inom medicinsk forskning är detta i stor utsträckning ”skräpvetenskap”.
ECT och FDA
Förenta staternas Food and Drug Administration (FDA) fick auktoritet att reglera medicintekniska apparater år 1976. ECT-apparater användes redan då, så de godkändes automatiskt utan testning av säkerhet eller effektivitet. Som svar på det offentliga trycket att förbjuda ECT har FDA haft flera utfrågningar under åren. Varje gång fortsatte man att godkänna ECT-apparater utan att kräva ytterligare testning av apparattillverkarna.
FDA har normalt en hög standard för att godkänna mediciner och apparater för allmän användning. De kräver stränga kliniska prövningar med stora urval, exakt statistik och genomtänkt tolkning av resultat. Att säga att man har två olika normer ifråga om ECT skulle vara en underdrift. Dess utskott lyssnar i timtals på vittnesmål från patienter vars liv har blivit förstörda av ECT, och sedan drar man slutsatsen att användandet är säkert och effektivt. De accepterar psykiatriska experters åsikt i stället för giltig vetenskaplig forskning. De litar på uppgifter från experter som tjänar stora summor pengar inom branschen för psykiatri.
När en FDA-godkänd apparat blir modifierad, måste den normalt åter testas innan det nya utförandet kan säljas. Undantaget är när den nya apparaten anses vara ”likvärdig” med den äldre modellen. Psykiatriska experter hävdar att de nya apparaterna med ultra-kort puls eliminerar risken för hjärnskador, vilket äldre apparater obestridligen framställdes göra. Samtidigt hävdar man att de nya modellerna är ”likvärdiga” med de gamla. Överraskande nog har FDA varit snabb att acceptera båda dessa motsägelsefulla argument. De nya apparaterna kan inte samtidigt vara både olika och likvärdiga.
FDA placerar för närvarande ECT-apparater i klass 3 (”orimlig risk för sjukdom eller skada”), tillsammans med till exempel automatiska hjärtdefibrillatorer. Man överväger för närvarande att flytta elchocksapparater till klass 2 (”säker och effektiv med lämpliga kontroller”), vilken innefattar sådana saker som mobila rullstolar, akupunkturnålar och kondomer. Denna förändring torde tillåta en kraftigt ökad användning av ECT.
Sammanfattning
Med ECT försöker man behandla psykiska störningar genom att skicka en stark elektrisk ström genom hjärnan. I bästa fall ger det, för hälften av dem som behandlas, bara tillfälliga resultat, samtidigt som det krävs fortsatt psykofarmaka och ytterligare ECT. Ingen kan förklara varför ECT gör vad det gör. Det finns bara teorier. Vad vi vet är att det framkallar krampanfall som vanligtvis varar mellan 25 och 45 sekunder.
ECT riskerar att ge skador på hjärnceller både av värme och från elektroporering*. Moderna ECT-apparater av slaget ultra-kort puls framkallar mer sannolikt elektroporering än de som användes tidigare. Fullgoda vetenskapliga studier för att bedöma risken för hjärnskada av ECT har inte gjorts. Trots detta vill FDA öppna dörren för mycket mer utbredd användning av ECT än någonsin tidigare. Att säga att din hjärna behöver en 460-volts elektrisk chock är som att säga att din dator behöver ett blixtnedslag.
*Elektroporering – elektriciteten gör hål i cellväggarna och släpper in olika ämnen som inte är avsedda att vara i hjärnan. Översättarnas anmärkning.
Originalartikel: How Electroshock Treatment (ECT) ”Works” Copyright © 2020 – Fil Dr Kenneth Castleman