“Jag är X år och sedan knappt X månader sjukskriven p g a bipolär depression, panikångest och utbrändhet från mitt arbete som X inom primärvården. Jag har under januari och februari 2014 behandlats med 8-10 ECT. Jag har inga minnesbilder från cirka ett halvår tillbaka, jag minns diffust uppvaknanden efter ECT men inte alls hur det gick till att jag påbörjade denna behandling. Efter sista gången gick jag bara hem, jag var inlagd på avdelningen på frivillig basis. När jag kom hem kände jag inte alls igen mitt bostadsområde, mitt hus, vägen dit. Jag upptäckte att jag har två katter, två barn och en man som jag knappt kände igen till utseendet, än mindre deras personligheter. Jag blev livrädd då jag upptäckte att jag inte hittar i mitt eget hus, inte vet hur tv, tvättmaskin, mikro och annat fungerar. Lösenord till epost, telefonnummer, namn på grannar, vänner och släktingar. Jag har extremt svårt att hålla saker i minnet, jag kan inte läsa mer än två rader innan det är helt borta. Jag måste lärsa om sååå mycket, hur fungerar duschen, vilka rutiner har den här familjen, hur kokar man ris. För att inte tala om köra bil (har fortfarande inte vågat sätta mig bakom ratten) eller skriva journal-latin och medicinsk svenska och engelska. Jag har gått från djup depression till djupare depression och jag är ytterst nära att ge upp nu. Jag känner ju inte ens mina barn längre. Har du några råd till mig?”