“… mitt mående är under all kritik .
Jag har blivit en människa som inte kan fokusera, inte kan koncentrera mej mer än mycket korta stunder, jag fixar inte att slutföra de jag påbörjat.
Lite stresskänslig har jag nog varit i hela mitt liv, men nu är känsligheten rent katastrofal och handikappande. Mitt minne lika så… och det sörjer jag enormt för. Jag har varit en person som aldrig behövt en komihåg lapp, jag har haft lätt att lära men den förmågan är som bortblåst.
Saker jag behöver eller måste utföra ( inklusive saker jag verkligen tycker är rolig) känns som en bergsbestigning och oftast skjuter jag upp allt, så också med detta.
Jag känner mej rädd för att ”dra igång” något som jag inte orkar slutföra, och rädd för att jag inte vet vad som kommer hända vid en ev anmälan. Jag får ångest av blotta tanken på att jag kanske måste stå till svars för något inför en oövervinnerlig maktfullkomlighet.”