“Hej, Känner till två flagranta fall där personerna fått sina liv mer eller mindre förstörda av ECT. En f d kollega fick ECT och kunde därefter aldrig återgå till sitt arbete. Anledningen var de problem med minnesförluster som han fick. Han var tjänsteman och stora delar av all den kunskap han hade byggt upp under sitt professionella liv var till betydande delar raderade.
Det andra fallet gäller en man som i professionen var lärare. Han fick ECT och efterföljande stora mängder psykofarmaka (cirka åtta olika sorter) ordinerade. han hade minnesförlust och därutöver somatiska problem såsom vatten i kroppen (hjärtproblem), låg puls, darrningar. Medicinerna är delvis ”uppåt-tjack” vilket innebär att han fick maniska tendenser (tidvis orealistiskt positiv inställning till livet o liknande). Hans närstående är helt förtvivlade och i chock när de konstaterar hur mycket sämre mannen blev. De vägrar även att anmäla till berörda instanser (landstinget och centralet i Stockholm). Skadan har redan och det nyttjar inget till med anmälan.
ECT river ned och förstör vävnad i hjärnan och nervsystem. Istället bör man arbeta med lösningar som bygger upp och är konstuktyiva, det som är uppbyggligt och positivt för kroppen. Allt annat än ECT är bättre än ECT.”
Lars Andersson