”Blev erbjuden ect behandling 2010 som nyinflyttad till sverige då jag var helt och hållet inkapabel att hantera mitt nya liv efter skilsmässa med tre tonåringar. Jag bara grät och klarade inte e ns att laga mat utan att få ångest. Blev erbjuden ect för att min livsglädje skulle komma snabbt tillbaka så att jag kunde fungera som en mamma för mina barn. Fick information om biverkningar angående minnessvårigheter. Nu har det gått nästan fyra år men minnet är fortfarande dåligt och kort. Koncentrationsförmågan är inte tillbaks. Klarar sällan att se en film på tv, klarar inte att läsa länge, har otroligt svårt att få tillbaks min kreativitet och initiativförmåga. Är nästan helt inkapabel att sätta gränser för mina barn som fortfarande är tonåringar. Jag mår absolut bättre än innan behandlingen men är inte på lång väg tillbaks till den människa jag var innan jag fick problem med utbrändhet. Mitt största problem är att inte njuta av att vara ensam, har överdrivna behov av sällskap i alla lägen och detta skapar problem i mina relationer. Kan inte finna nån glädje i att göra saker ensam, eller för min egen skull. Hela min tillvaro är präglad av behovet av att vara andra tlllags och söka gemenskap ialla lägen. Önskar hitta nån hjälp att bryta detta mönster! Är sjukskriven sen otta månader pga problem med min höft men känns mer som om problemet jag har är en följd av skadan från ect eftersom jag ännu inte lyckats hitta ur mitt handlingsförlamade tillstånd.”
.