Mitt minne och mina intressen har förstörts av elchocker, ECT


Mer info angående min situation

”Jag har varit i kontakt med ECT där jag behandlades och fick bråka mycket innan jag fick tillgång till min journal, Dom vägrade lämna ut den om inte min doktor begärde ut det. Men jag ringde patienssombudsnämden och dom nu har jag fått journal för 2008-2009 men det står att jag även fått behandling under 2007 så jag har pratat med chefen för enheten och begärt ut även denna (enligt lagen SLSO lagen). Jag har blanketter hemma från patientnämnden samt HSAN men kan inte fylla i dessa förens jag fått mina journaler från både ECT enheten samt psykiatriska vårdenhet jag låg inlagt på.

Men jag ska ställa till med så mycket obehag och besvär jag kan för psykvården samt ECT jag kan. ECT bör förbjudas samt psykiatriska sjukvården fungerar så dålig att man undrar om man är i Sverige och inte i Tjernobyl.

Tyvärr har min minnesförlust inte bara tagit bort mina minnen det har även tagit bort mina intressen jag haft hela mitt liv jag spinn fiskat även flugfiskat och band egna flugor, Jag ägnade mig även åt jakt men min hund dog 2001 och jag tappade lite intresse för jakt (polisen har beslagtagit alla mina vapen och ammunition jag hade som jag skulle uppskatta till ett värde på 20-30.000 och förstört det)

Jag jobbade med IT support dom sista åren innan jag kraschade totalt 2005, Man kunde kalla mig en data nörd för jag ville kunna allt och höll mig hela tiden uppdaterad på mjuk och hårdvara, I Februari när jag skrevs ut är all kunskap om det borta. Mina barn har fått lära mig ”starta en dator” (jag är 44 har en 21årig Dotter och 16 årig son) Men värst är nog att jag har bara ”må dåligt, bråka med myndigheter som minnen nu)
Jag har försökt med allt jag kan tänka mig för att ”trigga” fram något minne, Var gift 19 år med mina barns mamma och vi var utomlands minst en gång per år så finns väldigt mycket foto album, Jag har tittat igenom dom med mina barn och dom har sagt ”men pappa detta måste du komma ihåg, du var den enda som vågade klappa boaormen som dansösen på restaurangen hade, men tyvärr kommer jag inte ihåg nåt, Inte ens att min son föddes med hjärnblödning och låg i kuvös 3 månader.

Vi får se vad som händer men jag ska försöka ställa till med så mycket helvete för dom jag orkar och kan, Jag är fortfarande ganska självmords benägen (tänker på ta den ”enkla” vägen ut varje dag)

Jag har idag en prov lägenhet från Sociala myndigheterna. Jag hoppas väl att jag ska ha kraft nog att orka ta mig igenom detta.

Tack för ditt engagemang i ECT frågan.

Vänliga Hälsniningar, Hans”