“Hej. jag är en kvinna på 71 år. Jag har två vuxna barn i ett äktenskap. Omgift sedan 20 år med en underbar man.
Jag hade haft några tuffa år innan jag träffade min man jag i dag lever med, jag hade behövt hjälp för ångest etc.Vid något tillfälle hade jag fått Sobril för att bli av med ångest.
Jag kommer från en barnrik familj ( 7 barn). 1995 dog min pappa, 1996 dog min mamma. Dagen efter mammas begravning var jag totalt uppriven, utmattad. min man lämnar mig för att gå till arbetet. När han gått, jag var fortfarande i sängen, hade sovit dåligt, ville fortsätta sova. Jag var väldigt ledsen och orolig och kunde inte somna om eller bli lugn. Jag hade några Sobril jag fått tidigare innan detta hände. Jag letade fram dessa och fann en halv karta. Jag tog EN hoppades på att somna………..inget hände………..jag tog EN till………..kunde inte somna, jag grät hade ångest och tog antagligen att antal till, MÄRK jag har aldrig haft suicide- tankar alltid varit levnadsglad trots tråkigheter som hänt.
När jag fortfarande inte kunde somna tänkte jag ” tabletterna kanske är för gamla”. jag tittar på asken och ser att de är ett år gamla. jag ringer då apoteket för att höra om de har någon verkan längre. Apotekarien svarar ” vänta i luren Britt så skall jag kolla detta.
Några sekunder efter kommer min läkare ( apotek och vårdcentral ligger i samma byggnad) som skrivit ut tabletterna till mig till telefon. Hon säger ” Britt hur många Sobril har du tagit” jag svarar det antal jag kan komma ihåg att jag tagit och det är 5 st. Läkaren säger åt mig att inte ta några mer tabletter, hon frågar var jag befinner mig och det jag senare minns är att en ambulansman talar till mig, han undrar om jag kan gå själv! jag kan gå hjälpligt. Ambulans till Kungälvs lasarett. Där magpumpas jag av en kvinnlig läkare Eva, just i skrivande stund kommer jag inte på hennes efternamn. Jag läggs in på sluten avd.Min make och jag har bara känt varann i lite drygt 2 år och blir naturligtvis jätteorolig. Jag formligen matas med tabletter av olika slag, själv har jag absolut ingen koll. jag är helt utlämnad till psykvården. Starka tabletter…………..och ECT- behandling. Inget tvång men övertalning! Övertalning både till min då, blivande man som hela tiden fanns vid min sida. Upprepade behandlingar som jag tyckte var mycket obehagliga, jag var rädd varje gång, likaså min man. MEN läkaren Eva påstod för min blivande make att detta var nödvändigt och sa också att hon tvivlade på att jag skulle komma ur det tillstånd jag var i.
Detta är lite av historian bakom den vård jag fick.
I dag 2014 mår jag relativt bra förutom min ångest VAD ECT kan ha mig gjort för skada. jag har många minnesluckor. Jag har tappat all lust till sex. Innan ECT var den fantastiskt bra. Jag skäms för att tala om ECT…tänker på det ständigt.
Jag började några år efter all behandling att undersöka vad och varför. Jag sände efter mina journaler bl.a Där ser jag att det står SUICIDE, läkaren har skrivit in att hon misstänker att jag med mitt tablett intag denna olycksaliga dag velat ta livet av mig. Absurt………….varför skulle jag då ringa apoteket, varför tog jag inte alla tabletter på en gång ( enligt ambulanskillen fanns det tabletter kvar och jag hade från början endast högst 11-15 tabletter.
Jag blev mycket upprörd. Kontaktade Socialstyrelsen för att jag ville inte ha detta i mina journaler. Jag fick tillbaka ett brev från Socialstyrelsen att de hade kontaktat min läkare som vidhöll sin bild av det hela. Dumt nog la jag ner det. Orkade inte bry mig. Jag talade med mina barn om detta så att de inte skulle en gång när jag är död få en fel bild av sin mamma.
Jag får då och då ångest när mina tankar hamnar på detta. jag har också behövt hjälp av psykolog. Jag går inte till vare sig sjukhus eller vårdcentral i dag för mon ångest……….jag är livrädd för det. Jag går till privat psykolog när så behövs.
Detta var lite av min sorgliga historia………..ECT har inte hjälpt mig ett enda dugg snarare tvärtom. DET SKALL BORT. Jag kan inte fatta att det fortfarande används i modern tid och med den kunskap vi i dag har!!!!!!!!!!!!
Med Vänliga Hälsningar B.
PS! DU gör ett fantastiskt jobb. Nu vet jag inte om du fortfarande jobbar med detta. Låt mig få veta!”