Öppet brev till Socialstyrelsens GD Lars-Erik Holm
Ny rapport: Varför hanterar inte Socialstyrelsen den katastrofala icke-rapporteringen om elchocker?
Jag har i en ny rapport granskat rapporteringen av elchocker: http://jannel.se/ECT.RapportMars13.pdf
Den visar att om vi för över Socialstyrelsens övervakning av elchocker till Luftfartsverkets område kan vi säga: Myndigheten har inget effektivt system för att veta vilka plan som är i luften, när dessa startar – eller om de ens kommer ner. Det rapportsystem som finns används inte och bara hälften av flygningarna kommer till myndighetens kännedom. Det finns inget fungerande rapportsystem för att rapportera viktiga säkerhetshändelser, eller om passagerarna blivit skadade som ett resultat av flygningen. För de fall där passagerarna själva ändå lyckas kommunicera sina skador betraktas dessa nästan uteslutande som självförvållade och leder sällan till åtgärder. Dessa förhållanden fortsätter dessutom att existera år efter år, samtidigt som man med bestämdhet hävdar att verksamheten är ”säker och effektiv”.
Visst är det makabert Lars-Erik, att den övervakande myndigheten, Socialstyrelsen, i vårt svenska ”high-tech-samhälle” inte ens lyckas summera antalet elchocker som ges i landet under ett år. Och om man inte ens lyckas få fram antalet elchocker som ges hur kan man överhuvudtaget säga något om effekterna av dessa?
Som du vet gav Socialstyrelsen den 5 mars ut en rapport om den katastrofala underrapporteringen för 2010 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-3-5. Ni skrev (s.15) i rapporten: ”Det är allvarligt och Socialstyrelsen kommer att följa upp underrapporteringen med respektive landsting.”
Nåväl det var situationen för 2010. Min rapport är en uppdatering och handlar om 2011. Och vad finner vi? Jo, att allt är precis som vanligt – en katastrofal underrapportering. Bara hälften av det verkliga antalet elchocker kommer till Socialstyrelsens kännedom.
Jag kan inte fatta hur du som generaldirektör kan tillåta att det här sker år efter år. Du skrev ett brev till landstingen 2009, efter det att Uppdrag granskning belyst den katastrofala underrapporteringen och den bedrägliga informationen till patienter (Dnr 34-12994/2009, 25 november 2009). Det hände inte mycket med rapporteringen för 2009. För 2010 har Socialstyrelsen i mars i år berättat att situationen var lika allvarlig för det året, och nu kan jag berätta att det är samma visa för 2011.
Hur kan till exempel de förnämsta sjukhusen i landet, Universitetssjukhusen, vara de största skämten när det gäller rapportering? Gäspar de åt saken? Bryr sig Socialstyrelsens ledning?
Västerbottens län, med bland annat Universitetssjukhuset i Umeå, rapporterade 5 ECT-behandlingar (!) till patientregistret för 2010 – det verkliga antalet var 1588. För 2011 rapporterade man 6 ECT-behandlingar – det verkliga antalet var 1502 (250 gånger högre). Ändå är det här en förbättring jämfört med rapporteringen från Västerbotten för 2009: då rapporterade man inte alls – nu (2011) kom man upp till 0,4 %. Och Uppsala län, där ECT-behandlingar ges på Akademiska universitetssjukhuset, rapporterade 66 behandlingar till patientregistret för 2010 – det verkliga antalet var 1217. För 2011 rapporterade man 91 ECT-behandlingar – det verkliga antalet var 1337. Rapporteringsgraden var sålunda 6,8 %.
Jag måste avslutningsvis fråga: Är det inte, Lars-Erik, dags att göra något effektivt åt den här saken?
Vänliga hälsningar,
Janne , Skribent