”Är helt enig om att ECT måste totalavskaffas nu.
Som ung ca 25 år ganska nyutbildad sjuksköterska arbetade jag på Lillhagens psykiatriska sjukhus i Göteborg , fick ibland följa med patienter till ECT avdelningen, och såg att de blev bättre i sin depression, men jag såg ju inte hur de hade det en tid efter.
Förstår nu mekanismerna bakom den till synes bedrägliga förbättringen, de kom ofta tillbaks, det höll inte vidare länge !!
Efter en tids arbete där så började jag själv känna mig deprimerad , blev mobbad av en kollega på jobbet känslig själ som jag var, fick prova antidepressiva av olika slag, men fick förfärliga biverkningar, fick den hemska iden att jag kanske skulle be att få ECT ! Vilket accepterades och genomfördes på ST Görans sjukhus intill, sex eller sju tror jag att jag fick innan det stoppades för att de inte hade fått igång andningen på mig efteråt, de fick ventilera mig för hand under en period, detta fick jag bara vag info om i efterhand, men hade ett traumatiskt uppvaknande efter narkosen med svåra svalg smärtor , läkaren beklagade min svåra minnes besvär efteråt och sa att de var ovanligt svåra!
jag kom inte ens ihåg vad jag hette lång tid efteråt, och fick panik om jag skulle säga vad jag hette, flydde in i en isolering, för att göra en lång historia kort så blev livet efter elchockerna aldrig mer sig likt.
Har känt stor skuld hela livet för att jag utsatte mig för detta, hur kunde det hända ? Varför stoppades det inte ?
Jag var en ung vacker kvinna med hög intelligens en bra fungerande tankeförmåga och minne. Med en depression som hade kommit av yttre faktorer i min miljö!!”