Hotades med tvångsvård
”Psykiatrikern bestämde att jag skulle få ECT. Han ansåg att det var det enda som kunde hjälpa mot mitt dåliga tillstånd. Egentligen hade jag inget fritt val. Vid ett möte fick jag höra att jag var tvungen att genomgå ECT för att må bättre och kunna bli utskriven. Jag litade på psykiatriläkarna och deras uppgifter.
Jag blev inte direkt hotad men det låg liksom i luften att: ”Om du inte går med på att få ECT kan vi inte hjälpa dig”, eller ”Om du inte vill ha ECT så måste vi ta in dig på tvångsvård”. De lovade att jag skulle må bättre efter ECT.
Varken jag eller mina anhöriga fick någon information innan ECT-behandlingarna. Varken muntlig eller skriftlig. Ingen berättade vad ECT är eller att man kunde få skador av det.
Ville ha alternativ behandling
Om jag hade vetat vad jag vet idag hade jag inte gått med på ECT-behandlingar. Hade verkligen velat ha en annan alternativ behandling!
För något år sedan fick jag ECT-behandlingar – jag minns inte exakt hur många men cirka 20 st. totalt. Efteråt har jag fått svåra skador och problem. Särskilt med minnet. Minnet är inte lika bra som förr. Jag har svårare att komma ihåg saker än innan ECT-behandlingarna. Har även svårt att koncentrera mig. Jag känner mig ofta trött och har svårt att klara av vardagssysslorna. Har fått varaktig sjukersättning.
Tinnitus på höger öra
Dessutom har jag fått tinnitus på höger öra. Har inte kunnat somna utan fått lyssna på
pipet i höger öra. Kan dröja upp till 2 timmar innan jag somnar, även om jag tagit sömntablett.
Jag har också blivit emotionellt avtrubbad, har svårt att känna riktig glädje/sorg (mest svårt med sorg). Känns ibland som jag blivit neutraliserad på något märkligt sätt, har blivit mer dämpad.
Jag klarar inte av att arbeta efter ECT utan har fått varaktig sjukersättning. Hade mycket hjälp i början när jag kom hem – boendestöd, hemtjänst m m.
Höll mig inomhus ett halvår
Psykiatrin har inte gjort någon uppföljning av min ECT-behandling. Jag har funderat på att anmäla mina skador men det har inte blivit av. Det tog ett halvår från det jag kom hem tills att jag visade mig utanför lägenheten. Hade mycket hjälp i början när jag kom hem (boendestöd, hemtjänst m m).
Sjukhuset har inte heller gett mig någon hjälp och information att anmäla mina skador från ECT.
Jag tycker att jag är berättigad till en ursäkt och skadestånd.”