Socialstyrelsen
Enskildas klagomål
106 30 Stockholm
Anmälan gällande minnesskador efter ECT
Efter att ha fått ECT har mitt liv förändrats drastiskt. Jag hade kontakt med psykiatrin första gången för sju år sedan då jag hade panikångestattacker och ganska svåra ätstörningar. Andra gången jag hade kontakt med dem var 2008 när jag hade fått mitt första barn och fick förlossningsdepression. Fick då tablettbehandling och lite samtal, men visades inget större intresse.
Blev senare inskriven på ätstörningsenheten eftersom jag rasade i vikt pga bulimi och anorexi. Jag blev så småningom gravid igen och fick då delta i någon slags kurs på den här ätstörningsenheten, man skulle lära sig att behålla maten. Totalt värdelöst! Dom satte bara ihop ett gäng människor med olika behov och olika sätt att tänka och trodde dom skulle kunna hjälpa oss! Men jag bara gick ner i vikt, men under min graviditet med dottern så var kuratorer, barnmorskor och även BVC-sköterskor inblandade för att försöka förhindra ännu en förlossningsdepression.
Men det blev som det blev, jag vart jätte sjuk och vart inlagd på psyket i XX och fick ECT!
Jag fick ingen information angående ECT mer än att det ger en typ av epilepsianfall.
Jag kan inte minnas att jag fick någon skriftlig information.
Det enda dom sa var att minnet kunde vara dåligt under nån månad efter behandligen, men att den skulle komma tillbaka, men sen har jag fått olika besked, att det kan ta några månader upp till år innan det kommer tillbaka!
Ingen i min familj fick nån information, inte ens min dåvarande sambo som satt hemma med en 2-åring o en nyfödd! Ingen ringde till honom och berätta nåt.
Jag blev bara tillsagd att jag skulle få det och kände inte att jag hade så mycket annat val, jag vågade inte säga emot! Dom sa att det var det bästa mot förlossningsdepression. Fick även prata med en annan som var inlagd som fick det för att han skulle göra mej lugnare, jag hade panik och var livrädd! Bara grät! Jag kände mej tvingad, var rädd att dom skulle sätta ett LVU på mej, och det var mycket att det är typ det enda som kommer hjälpa dej så lika bra att du gör det!
Jag fick första behandligen 6 april 2010 tror jag och fick det varannan dag 6 ggr.
Det jag blev lovad var att jag skulle bli bra, men det vart snarare tvärt om! Mina anhöriga vart jätteledsna, och det dom kunde se var att jag vart mer o mer kall… Brydde mej inte om nåt!
Jag har ofrivilliga kroppsryckningar emellanåt, fruktansvärt dåligt minne, sen vet jag inte om det kan bero på det.
Jag har berättat för en psykiater om mina problem. Det enda jag har fått till svar är att det är så pass vanligt med sån behandling nu och att alla kan inte lyckas.
Jag har känt mej kränkt och nästan förnedrad, för ingen kan ge mej svar och verkar heller inte vilja de! Dom vägrade till och med först att lämna ut mina journaler.
Nu äter jag bara en massa mediciner och går på samtal. Upp o ner som en bergochdalbana. Ångest, oro! Men inget man kan se uttåt, för jag är fräsch, rockig populär tjej, som alltid har nya kläder, sminkad och fixad. men inne i mej är det som en propeller i full fart!
Jag har inte rikigt vågat anmäla tidigare, för dom påpeka ganska hårt att jag hade en av Sveriges mest framgångsrika inom ECT! Jag skulle aldrig i livet vilja ha ECT igen!
Vill helst bara glömma att jag fått det! Jag skäms!