”Hej. Jag har sammanlagt fått över 100 ECT behandlingar under tvång trots att jag bara är 21 år gammal.
Alla mina minnen raderades totalt, var apatisk i flera månader. Ibland kunde jag få fram ett ord eller två. Jag känner mig inte längre hel utav alla bestående men. Du får gärna kontakta mig så kan jag berätta mer.
Jag såg filmerna, och jag anser att ECT inte borde vara tillåtet, man ska inte ta den risken att bli hjärnskadad…tyvärr hade jag själv inget att säga till om när det var under tvångsvård….
Lite utav min historia…
X X 2009 blev jag under tvång inlagd på en barn och ungdoms psykiatrisk avdelning, djup depression.. Min barndom var kaotisk…
Min allra bästa vän begick självmord, fick aldrig bearbeta sorgen efter henne, istället ordinerades medicin och inte terapi som jag bad om…
Det borde vara en mänsklig rättighet, att få stöd när man behöver det…särskilt vid självmord.
Ingen medicin i hela världen kan bota bottenlösa sorger Nekades till nästintill allt, både mat när jag var hungrig och den friska luften…
Tiden förflöt och min moster blev överkörd av en bil i hög hastighet, samma dag som jag hade kommit hem från begravningen…Hon överlevde, vilket är ett under…
I X 2009 hoppade min yngsta bror framför en lastbil… Han överlevde, men ådrog sig hjärnskada… Efter detta blev jag blev inlagd på rättspsykiatrin där jag spenderade nästan 3 år av mitt värdefulla liv bland mördare (trots att jag inte gjort något brott)…
Min syster begick självmord – det mest sorgligaste i hela mitt liv…för hon var mitt allt… Därefter hängde sig ytterligare en vän till mig.
Tiden gick på psykiatrin och jag fick allt mer och mer ECT. Socialstyrelsen kritiserade starkt min ”vård”, men det var ingen som tog det på allvar.
Dem ansåg att deras behandlingar bl.a är bäst i hela Sverige, vilket dem verkligen inte är. Min hjärna känns inte alls som tidigare, både när det gäller närminnet och långtidsminnet.
Ibland kan jag ställa mig framför spegeln och fråga mig själv vem jag egentligen är….har även utvecklat ospecificerad epilepsi efter behandlingarna.
Detta är delar av min berättelse…men långt ifrån allt…”