Psykiatrin vacklar omkring på oseriösa och vingliga teorier. Ingen terapi har någon fast vetenskaplig grund. De mediciner som används kan på sin höjd bedöva patienten, Samtalsterapi liknar mest halleluja som hör hemma i kvasireligiösa kvarter. Kanske omsorg och engagemang i den sjuke kan hjälpa, kanske till och med bota, men de terapier som står till buds är alla lögner och bedrägerier. Får man utrycka sig som så: ”Stackars ömkliga psykiatrin”.
Men värst förefaller mig elchocker, jag tvekar inte att likna dem vid ofullständiga avrättningar. Jag ser av tidigare inlägg att de emellanåt är verkliga fullbordade avrättningar. Om det ska kallas bot är väl sjukdomen att föredraga.
Självmord kan vara en väg ur förtvivlan, mord kan aldrig vara det.